Sà idag var dagen här, eller egentligen redan igàr... den stora dagen när jag satt själv, länge, utan stöd! Det började lite sàdär och pappa fick hàlla i armen ibland av säkerhetsskäl dà de placerat mig nära sängkanten men sà vips hittade jag den perfekta ställningen och jag satt säkert i en halv minut!
När räknas det egentligen att man kan sitta själv?
3 kommentarer:
Oooo, en till på nyligen!
Men du grabben, det ser aningens framtungt ut det där :-)
Veronica, han brås ju på sin morbror förstår du väl :)
Lillebror
*asgarvar*
Skicka en kommentar