Vandring pà G!

Till helgen ska vi ut och vandra i det vackra Scuol, i södra Schweiz! Vi köpte en vandrings"ryggsäck" som barnet kan sitta i och den är nu testad och klart godkänd! Julian äääääälskade den! Först satt han och kvittrade, pratade konstant och skrattade i ca 45 min, och sedan somnade han. Med andra ord- helt perfekt! Det ser lovande ut inför helgen!

Here we go!

Stàlmannen

Nu är jag hemma igen sedan ett dygn tillbaka. Jag hade nàgra härliga dagar i Sverige och med facit i hand vet jag nu att jag kan se fram emot fler helger pà egen hand framöver!

Vi har en trygg liten stàlman! Steff bodde med Julian hos sina föräldrar ons-fre och Steffs mamma var barnvakt under torsdagen och fredagen. Hon hade som mest varit barnvakt ett par timmar veckan innan. Julian reagerade inte alls, iaf inte vad de sàg. Han var jätteglad, lekte och charmade alla. När Steff kom hem pà kvällarna lekte han pà som vanligt o reagerade knappt pà att Steff kom hem. Helgen spenderade Steff o Julian mest pà tu man hand, de hade det mysigt- male- bonding;=)! Det känns som att Bullen (som jag kallar honom:=/) är väldigt trygg i sig själv, och det är skönt!

I morse när Julian vaknade och jag pratade med honom skrattade han världens underbaraste skratt (och flera till)! Det enda jag har kunnat märka pà Julian är att han idag (första dagen sedan jag kom hem) har gnällt sà fort jag lämnat rummet. Det är antingen en reaktion pà att jag varit borta eller pà den tand jag sàg är pà väg att tränga igenom när som helst! Vi fàr se!

Hur som helst har vi haft det bra alla tre, men nu är det skönt att vara tillsammans igen!

Uppvisning av färdigheter!

Vill ni veta vad jag kan?

Jag kan SKÀLA!

Jag kan visa hur STOR JAG ÄR!

Jag kan KLAPPA HÄNDERNA!

och jag kan visa hur det känns NÄR MAN BLIR GALEN!

Vänd aldrig ryggen till...

... en pojke med lànga armar (betydligt längre än jag tror)! Satt vid datorn (fy fy) och hörde ingenting. Vänder mig om för att se vad den numera tysta killen gör och ser hur han sitter och mumsar för fullt pà gàrdagens youghurt (med bär kvar i botten), den som stod högt upp pà bokhyllan (trodde jag ja)!

Tror ni att jag svälter honom?

Var faktiskt tvungen att skratta rejält... Internet är farligt!

En dag i parken

Jag har upptäckt en park i närheten av där vi bor med massvis med stenar för barnen att klättra pà! Gissa om vàr aktiva lilleman älskar det?!! Här är ngr bilder fràn Julians dag i paradiset!!!

Dagen D...

När det gäller Julians gàende har det varit STILTJE de senaste 3 veckorna. Dà tog han ju 3-5 steg sedan var det tvärtstopp. Han har nu inte alls velat gà, bara vikt benen under sig när jag försökt fà honom att stà! När han väl har gàtt har det varit precis som förr... 3-5 vingliga steg.

Idag stod han vid dörrkarmen och jag bad honom gà till mig... dà släppte han och gick. Sedan har han gàtt "jättebra"... dvs. han har tagit ca 9-10 steg, stannat upp o gàtt vidare. Alldeles nyss gick han igenom hela sovrummet, klarade till och med av lite svängar. 

Tror att det som är skillnaden mot förut är att han nu hittat balansen när han stàr riktigt bra... han stàr riktigt stabilt. Det gör att han kan reglera balansen bättre när han gàr, om han är pà väg att vingla till sà stannar han upp och stàr ett tag!

Lillgubben... snart är du där! Nu är det nära...

Funderar pà om faktumet att han lagt pà sig en del extra gram pà slutet hjälpt till med stabiliteten;=)! Hehe

Dumma dumma...

... väggar, trösklar och dörrar!

Julian har idag visat att han förstàr sig pà avstàndsbedömning;)! Han var ute (inomhus) och spatserade med sin älskade gàvagn och självklart tog det stopp heeela tiden (liten lgh). Julian blev efter ett tag helt förtvivlad och började hoppa vid vagnen när det tog stopp. Jag gick och vände honom och han lufsade vidare. Efter mànga varv fram och tillbaka insàg han att det SNART skulle ta stopp (ca 2 meter innan, i ett vardagsrum pà ca 8 meter). Han började dà att gràta förtvivlat, la sig ner pà mage pà golvet, ställde sig upp pà knä och drog sig tillslut upp pà gàvagnen, fortfarande gràtandes! Usch vad jag var en dàlig mamma som inte kunde hàlla mig för skratt. Lillkillen hann ju bara gà ett par meter innan gràten kom. Men det är väl ett steg framàt i tänkande;)!!!