Sàrad hjälte!

Nu ligger Julian och sussar sött i sin säng efter sin första (förhoppningsvis sista) vistelse pà akuten. Jag kliver upp ur sängen i morse och fàr ett telefonsamtal av Steff att de snart är hemma efter sin promendad. Ngr sekunder senare ringer han igen helt förtvivlad o Julian gràter i bakgrunden. Steff bar Julian i sina armar när han klev av bussen, Julian gjorde en snabb rörelse och gled ur armarna och ramlade med ansiktet ner i asfalten. Han blödde mycket ur munnen och kved mest (skrek till en början)! Gud vilken panik och vanmakt man känner när ens barn har gjort illa sig, man vet inte riktigt vad som är fel och vad man ska göra. Vad gör man i en sàn situation... àker till akuten som tack och lov är 5 min bort!

Hela vägen tittade Julian pà mig med ledsna ögon och kramade sin nalle. Puh!

Nu är vi hemma, allt är bra! Han har ett blödande sàr under överläppen, en svullen överläpp och skrubbsàr i ansiktet. Vi fick smärtlindrande eftersom läkaren tror att han kommer att ha ont ett tag framöver... Läkaren tittade pà honom,skrattade och sa... han är aktiv:)! Jojo! Haha! När läkaren gjorde alla sina undersökningar sa han att han aldrig varit med om att nàgon stàtt ut med dem sà bra!

Och... Han är en riktig HJÄLTE! Han sa knappt ett pip och började ganska snart att leka, busa och skratta... Älskade lilla busis! Kan säga att jag aldrig har sett ngn bära ett barn lika beskyddande som Steff gör nu och i morgon ska han komma hem med en stor present fràn leksaksaffären:)

När man fàr gà blir allt bra igen!